Gott Nytt År!!

Om en dejt.

Just igår, då jorden egentligen skulle gått under, firade vi vår 3-åriga förlovningsdag. G bjöd ut mig på dejt i Gävle. Världsmysigt!



Vi åt ca. världens godaste mat.






Jag fotade lampor som en galning och G suckade i vanlig ordning.






Och sen såg vi på bio. Hobbit i 3D, himla bra och himla mysigt! Det är ju lite skillnad på den biosalongen och fjuttarna som finns i Falun.


En "dinnerandmoviedate-look"!


Vad gjorde ni i vissheten om att jorden skulle gå under?

(ursäkta, ovisshet kanske man säger! ;))

Mer jul - ge mig

Julstämningen hade varit på topp..





.. om det inte vore för det där himla examensarbetet. Just nu är det tungt.

Har du inte tid att gå till gymmet?

Frukta icke! (eller något)

Allt du behöver är ett barn. Och lite utrymme.

Sätt ongen på ryggen, gnägga som en häst och galoppera. Fram och tillbaka. Runt, runt.

Till slut orkar man inte mer och ongen ropar "mera!". Man galopperar tills svetten lackar och kinderna blir rosa.

Så, klart!

En eller två kalorier lär man ju förbränna.

Jullandet

Gjorde mitt livs första pepparkakshus idag. Eller ja, snarare satte ihop en färdigt. Trodde jag skulle svettas ihjäl innan jag fick det där himla taket att sitta fast.

Och sen skulle det dekoreras och det var en historia för sig. Hej och hå och JAG ÖNSKAR MIG EN SPRITS I JULKLAPP!!

Jag bara "Jag är inge bra på att spritsa"
G bara "Jag ser det" med tillägg av en menande blick.

Cirka världens fulaste pepparkakshus, men vi har ett åtminstone!

1:a advent!

Första ljuset tänt och litet sjukt barn. Men det blev en himla bra dag för det!

Vi åkte nämligen hem till lille Ws mormor och morfar.


Där bakades pepparkakor och lussebullar.


Lille W tyckte det var roligast att trycka fast russin på bullarna.



Sen klädde vi granen, långt i förväg, men lika mysigt för det!


Hoppas alla ni andra haft haft en mysig 1:a advent!

Pippi

Mitt i natten satte sig lille W plötsligt upp i sängen, satte sig bredvid mig och sa (eller kanske snarare ropade) "Pippi!".

"M-m" sa jag och la ner honom bredvid mig, på min arm där han alltid ligga när han somnar in.

Han la sig ner och snarkade högljutt den lille myskorven!

Pippi är favorit ordet just nu. Pippi som i Pippi Långstrump, men framförallt Pippi som i pippifågel. Undrar vad han drömmer för "Pippi-drömmar"!?

Dagens väckarklocka

"Tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut-tut!"

Och ett himla blinkande utanför fönstret väcktes vi av i morse, jag och lille W. Det var tydligen grannens billarm som gick. Undrar varför..

Det var i alla fall bara att kliva upp med barnet. "Neeeej!" sa han och grät när jag försökte få honom att lägga sig igen. "Ner." sa han mycket bestämt. Ja, ja. En hel himla timmes sömn gick förlorad och jag som kom isäng så sent pga kvällsplugg.. Typiskt!

(Pappan vaknade inte ens av allt tutande.)

Jag sydde en julgardin!

Ja jag fuskade med att sy om panellängderna till en kappa. Men.. Det blev ju himla fint måste jag säga. Lite snedare i verkligheten än på bild bara. Synd nog.








Nu måste jag shoppa band, hade tänkt ha vita.

Projekt, projekt.

Undrar förresten när sambon tänker måla om datarummet då? Som han lovat ska vara klart till nästa vecka. Vi flyttade nämligen undan alla möbler i slutet av sommaren för vi skulle minsann måla om. Jo jo, möblerna står där de står. Minst sagt ivägen!!

(Ja visst kunde jag måla själv, men i just det här fallet har vi kommit överens.)

Ett icke önskvärt scenario..

I veckan var vi och storhandlade. Jag, G och lille W, alla tillsammans. Vi hade väl hunnit igenom ungefär halva butiken med ett mycket medgörligt barn ända tills vi är just där på mitten.

Då möter vi min nya blivande chef.

Vi hälsar, jag presenterar chefen och G för varandra. Så vänder hen sig till lille W, säger "Hej" och vinkar lite åt honom varpå han säger "Nej, nej!!" på sitt allra suraste sätt och blänger med sitt allra bästa "evil eye". Jag blir nervös och säger något om att "Han är lite blyg." Fast egentligen är han ju inte alls särskilt blyg, ibland vill han liksom bara inte att folk ska prata med honom. Särskilt då han är trött eller hungrig, vilket han ju var just vid det här tillfället.

Vi går vidare och lille W vill plötsligt inte alls sitta i vagnen längre, inte i famnen heller. Nej för nu hade han ledsnat ur och skulle röja runt bland hyllorna. Jag handlar vidare medan pappan får jobba hårt på att springa efter skrattande barn. Och var gång han tar honom i handen för att försöka få honom att sluta springa så har ongen tydligen kommit på ett väldigt bra "move". Nämligen försöka slita sig loss samtidigt som han ropar "Aj, aj!" så högt han bara kan.

Nej, nej. Folk vänder sig inte alls om. Och nej, det blir inte alls pinsamt. Känslan då man nästan känner att man behöver ropa "Nej jag skadar INTE mitt barn!"

Och så den där tanken. Undrar hur mycket min chef sett nu. Undrar vad hen tänker. "Är det sådär det ser ut hemma med ett barn, hur ska det då gå med en hel grupp barn på förskolan!?" Och varför sa jag att han är blyg? Varför ville jag ursäkta honom när han ju egentligen bara är som han är när han är hungrig och trött? Varför sa jag inte bara att han var just trött istället?

Åh, hujeda mig..

Pyssel

Det känns alltid bättre än bäst när jag lyckas ta tag i och färdigställa projekt.

Som exempel: Måla om de svarta benen på vardagsrumsbordet till vita.


Måla om de små furustolarna som vi hade en varsinn, jag och G, som står i lille Ws rum. Vita med stjärnor på!


Och fixa lite vimplar.





Aaah så härligt. Och så nöjd jag blev!

Tänk om vi någon gång tog tag i alla de andra tusentals projekten..

En himla bra dag

Har vi haft idag.

Vacker morgonhimmel.


Plugg. Städ. En tur på stan med mina favoriter. Lek på biblioteket. Shoppat glödlampor och ett par bruna byxor.


Middagsbjudning hos oss. Ett glas vitt vin.


Bad med barnet. Nattning. Målat naglarna och nu ska vi se på film.

Världsbäst!

Bjutifuuul!

Dimman, frosten och solen.

Det var så vackert att det nästan gjorde ont att andas. Himla synd att det inte gick att återskapa med en ifånbild. Gjorde ett, två.. cirka fyra försök!

Det är njutning!

Är det någon fler än jag som njuter av att dammsuga? Alltså inte av själv dammsugandet i sig, utan den där känslan när man hör hur det rasslar upp en massa skräp i röret.

Åh, då njuter jag! I hela kroppen.

Den där sköna känslan av "Hej då smuts, grus och annat elände. Nu ska du inte fastna under mina strumpor mer!"

En sådan njutning ägnade jag mig åt idag.

Det behövdes. Som det rasslade i röret!

Det är ju seent?

Du vet att du har småbarn när du efter att ha lagt barnet sätter dig tillrätta i soffan för lite välbehövligt soffmys med barnets pappa. När ni börjar fundera på om ni verkligen ska se en film. Med argument som: "Vi är ju så trötta." och "Det är ju så sent."

Eller?

Tittar på klockan. 19.00. Jomen vi kanske skulle fästa upp ögonlocken med ett par tändstickor och titta på lite SOA åtminstone!?

Ps. Bilden har inget med texten att göra, den var bara fin. Ett sådant där bra Instagrammoment som inte har instagrammats, bara filtrats. Ja ni förstår säkert!

Dagens klädsel!

Tog på mig min nya fina tunika från Capri Collection idag. Dagen till ära.


Gs mamma bara: "Vilken fin! Är det tryck på eller.."
"Nej det är ett undertyg också.." *lyfter på tyget och visar"
"Ja, så det är en.. En gardin?"

Hahaha. Gardin eller inte gardin. Tycker fortfarande den är snygg!

Sådetså!

Farsdag!

En timme tidigt anlände vi till farsdagsfirande nr 3, nämligen hos mina föräldrar.

Utanför huset möttes vi av höga röster. Det var min pappa som i panik skurade golvet (tydligen).

Väl i dörren stack mamma ut huvudet rufsig i håret och iförd nattlinne.

"Alltså vi är ju inte klara!" utropade hon. "Jag har ju fortfarande nattlinne på mig!".

Välstädat var det i alla fall. Snart är även mamma "välstädad".



Hoppas ni alla har en fin farsdag!

Bad hair day.

G kom hem efter nattjobb. Lille W satt på sin stol och åt riskaka. Jag stod inne på toaletten och försökte fixa håret.

Det där nedrans håret.

Jag trodde jag skulle bli tokig när jag för femtioelfte gången försökte sätta upp det. Det brukar i vanliga fall vara den perfekta lösningen när håret går på sista reserven innan det borde tvättats. Men hur jag än gjorde så såg det ut som jag hade kala fläckar upp i huvve. Inte snyggt.

Jag blev skitsur.

G stod i dörröppningen och sa att han skulle gå och lägga sig, trött som han var. "Mmm.." svarade jag och tyckte han skulle sluta titta på mig.

Efter ett tag så bara kokade det i mig.

Jag bara: "Gå och lägg dig du" (såg säkert inte alls sur ut)
"Ja, är det okej det då?"
"JA! Jag är skitosams med mitt hår så jag vill inte att du ska stå och titta på mig när jag fixar det!"
"Är du sur på mig?"
"NEJ! Jag är sur på HÅRET!"
"Okej.."
"Jag vill bara vara ifred.."

Han gav upp och gick och la sig.

Mycket bra morgonhumör en lördag som denna.

Det har gått över nu. Förutom varje gång jag ser mitt himla hår i spegeln!

Man tager vad man haver?

Mycket tidigt i morse vaknade jag av att jag kände vassa små tänder mot hakan.

Mycket riktigt. Jag blev biten på hakan.

"Vad är det som händer!?" och "Aaaj!" hann jag tänkte innan jag förstod va som försiggick.

Det var visst bara lille W som var på jakt efter nappen.

Hakan var näst bäst.. Eller?

Min mamma är en stjärna!

En dags shopping på Ikea tillsammans med mamma bjuder i vanlig ordning på en massa tok. För hon är ju ganska tokig, min mamma. Ganska knasig och ganska söt. Eller väldigt söt.

Idag skulle vi tanka. Vi letade Statoil och mamma var guide.

"Har vi åkt förbi husvagnsstället!?" utropade mamma när jag frågade om jag skulle svänga. (Hon hade nämligen ägnat sig åt telefonen istället för att guida mig.)
"Nej jag tror inte det..."
"Jo men där framme är det ju!" *pekar*
...
"Nehe, det var en 30-skylt.."

Sen började hon skratta så där sött åt sig själv. Den där underbara mamman!

____________________

Jodå, vi hittade Statoil. Fast inte det Statoil mamma trodde att vi skulle hitta..

Det var nära ögat!

Tänkte att jag skulle skaka liv i den här himla bloggen som legat och halvdött på sista tiden. Fick ett telefonsamtal häromdagen då min far ringde och menade att han hade något allvarligt att prata med mig om: Jag har slutat skriva på bloggen! Mycket allvarligt. "Ja men jag har inte kommit på något att skriva om" svarade jag. "Men sånt som händer i vardagen" sa han.

Okej då!

Idag till exempel, då jag kände den där vanliga känslan då jag gick in på förskolan för att hämta hem lille W. Alltså känslan: "Åååh jag ooorkar inte ta av mig sko-o-ho-rna!". Så jag tog helt enkelt på mig såna där blå skoskydd i stället. Samtidigt tänkte jag mardrömstanken: "Tänk om jag glömmer ta av mig dem när jag går hem!".

Hämtar gullfisen, får på honom kläder efter högljudda protester (förskollärarna menade att de inte alls kände igen de ljuden).

Så, äntligen efter pust, stånk och cirka en halvliter svett, på väg ut genom dörren. Stänger den bakom mig och bara: "Shit!". För där satt de lysande blå skoskydden så fint på mina skor.

Det var nära ögat!

(Bildbevis - sko sticker fram utan blått skoskydd!)

Om att se föreläsning när barnet är hemma från förskolan..

Steg 1. Spana in datorn, alla hål, alla sladdar.


Steg 2. Ligga med fötterna framför mammas ansikte. Gärna sparka på pennan också.


Steg 3. Hjälpa till med anteckningarna.


Så, klart!

Hört i sandlådan

En kort konversation som ägde rum mellan två flickor på praktiken i veckan.

Med spadarna i högst hugg och under geggamojja tillverkningen tittar den ena flickan upp och säger till den andra:

"Tycker du snor är gott?"
"Jaaa" svarar hon.
"Det tycker jag med!"
De märker att jag lyssnar, tittar på mig och fnissar lite. Jag säger att "Jag tycker i alla fall inte att snor smakar gott!" och ler. Till svar fick jag:
"Men det tycker viii!" i kör.

Joråmensåatte. Mellis nästa!

Några minuters total lycka

Igår kväll, precis innan baddags för lille W gick vi ut med hundarna ett tag. Vi bor hemma hos mamma och pappa i helgen och är hundvakt. Så vi gick neråt vattnet medan hundarna härjade runt. Hela världen såg orange ut i den höstiga kvällssolen. Så vackert!

Om att lämna barn på föris..

Alltså såhär. För tre veckor sedan storgrät lille W när vi skulle lämna honom på föris. Han klamrade sig fast i famnen och grinade efter en. Personalen berättade dock att det gick över direkt när de pratade om annat.

Lillen har vuxit så otroligt mycket sedan han började förskolan. Han har blivit så självständig och kan så mycket själv. Han har börjat säga massor av ord och känns så himla stor, så förståndig liksom. En kan verkligen prata med honom och en märker på responsen att han förstår. Otroligt vad fort det går.

Sen bara. Den här rutinen med att han alltid börjar förskolan lagom till frukost fungerar riktigt bra! Han vet precis vad som gäller och fokus har legat på frukosten snarare än att vara ledsen över att vi går. På sista tiden har han sprungit in till sin plats så fort vi kommit fram, i ytterkläder och allt eftersom jag inte hinner ta av mig själv skorna innan han sprungit in. Sen har han vinkat glatt och pratat med/skrattat åt de andra barnen när en sagt hejdå.

Så idag bara. En vill säga hejdå och han bara agerar som att en inte finns och puttar bort en när en vill pussas. Sen vinkar han lite och så var det inget mer med det. Typ "gå nu mamma!"

Alltså, mamma vill ha en puss och kram ju!!

Du vet att du benämner dig som mamma lite för ofta när..

.. du mycket trött precis borstat tänderna klart med eltandborsten. När den börjar blinka om att batteriet är slut. När den blinkar i en hel himla evighet och du ledsnar på den där tandborsten och tänker: "Jaja, mamma ser".

Bara: Mamma? Inte är jag mamma till någon himla tandborste heller..

Spola vatten

Det där med att "diska" med lille W verkade ju vara en bra ide ända tills det var dags att sluta.

Åh vatten. Vattenkranar. Slå igång. Stänga av. Favoriten. Minst sagt.

Han kan stå vid ett handfat i timmar om han så fick.

Jag tyckte i alla fall att det räckte till slut. En kan faktiskt inte stå och spola hur mycket vatten som helst. Att diskhon redan var överfull spelade ingen roll. Det är det rinnande vattnet som är allra roligast.

Jag sa till slut att vi var klara varpå jag fick ett bestämt "Nej!" till svar. Till slut stängde jag av vattnet och lyfte ner ungen från stolen. Arg. Mycket arg. Han drog tillbaka stolen till diskbänken och klev upp och fortsatte spola vatten. Jag sa att vi skulle gå ut istället och tog med honom upp för att byta till torra kläder.

Oh han blev så arg! Så arg att han skrek sig till panik. Men så till slut gick det över och vi hade en mysig utestund.

Nu är det enda han vill göra att stå där vid diskbänken och spola vatten. När han ätit och ska tvätta händerna vill han göra det i köket. Och han blir himla arg när han inte får.

Hur ska detta sluta!?

Ett intressant samtal på toaletten..

..I samband med blöjbyte tillsammans med en liten pojke på min praktikplats idag:

Han: "Ska du åka hem nu?"
Jag: "Ja, alldeles strax ska jag åka hem."
Han: "Varför då?"
Jag: "För att jag ska åka och hämta min pojke som går på en annan förskola."
Han: "Varför då?"
Jag: "Därför att jag inte vill att han ska behöva vara kvar där så länge idag."
Han: "Har du en pojke?"
Jag: "Ja det har jag."
Han: "Men hur kunde du få tag i honom?"
Jag: "Han kom ju från min mage" *biter mig i läppen, hade inte riktigt lust att starta en hur-barn-blir-till-diskussion*
Han: "Hur då?"
Jag: "Eh, jag vet inte" *panik*
Min handledare som sitter i rummet intill börjar skratta.
Han: "Kom han ur din mage?"
Jag: "Mmm.. Vill du klättra ner från stegen så vi kan gå ut och äta mellis?"

Han börjar prata om något annat.

Phuu! Det blev svettigt där ett tag!

"Krångliga frågor?" säger min handledare med ett leende..

Sökord

Att någon sökt på "bilder bajs kräk" och kommit till min blogg, ja alltså jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Jovisst har det förekommit en hel del bajs (och kräk)snack här. Jag erkänner.

Men bilder på´t.

Njaae.

Förresten.  

Varför i hela friden söker man efter bilder på det!?

Plankan 12 minuter om dagen?

Fick en fråga om hur det egentligen gick med den där plankan 12 minuter om dagen - utmaningen som jag antog.

Det gick bra! Jag körde på med 12 minuter varje dag i närmare 2 månader. Jag började med att stå alla minuter på knä för att sedan successivt öka antal minuter stående på tå. Kom nog upp i 5 minuter på tå om dagen där på slutet.

Sen började jag köra några minuter om dagen då jag endast stog på tå istället för 3 gånger (på knä för att få ihop 12 minuter) om dagen. Så det blev ca. 3-4 minuter då.

Sen. Ja sen kom sjukdomar och jag började med annan träning då man redan tränar mycket mage, inklusive plankan och då rann det liksom ut i sanden. Jag brukar alltid köra några minuter, samt några andra mag- och ryggövningar efter jag powerwalkat eller joggat. Men numer blir det blir alltså varken varje dag eller 12 minuter.

Men nog gjorde det skillnad. Jag upplever verkligen att magen stramade åt sig, men framförallt vilken skillnad det är på vad jag orkar. Förr kunde jag inte ens stå 15 sekunder på tå. Så det var värt allt kämpande för jag känner hur mycket starkare och plattare min mage blivit!

Egentligen borde jag ju fortsätta med dessa 12 minuter om dagen, för j*lar annamma vilket resultat man skulle få. Men let´s face it, jag orkar inte hålla på 12 minuter om dagen i all evighet. Särskilt för att jag är sådan att skulle se det som världens undergång om jag en dag missar mina minuter..

Hur gick det för er andra?

Ett par minuter ur vår dag

"Nämen W du har ju bajsat, vi måste byta blöjan innan vi äter frukost."

Lille W flinar och kryper under matstolen, längst in i hörnet av köket och in under köksbordet. Han lägger sig på magen på golvet och flinar.

"Kom nu din buse!"
Ingen reaktion.
"Wi-lli-am"
Ingen reaktion.
"Men då går väl mamma och byter blöja själv då"
"Näj!"

"Auw"

Idag fick lille W en ny pyjamas. Han blev mycket nöjd när jag visade honom att det finns tigrar på den. "Auw" sa, förlåt viskade han och pekade. Han satte sig ner för att kunna studera figurerna ordentligt. Visade pappa gjorde han också, sa "Auw" igen och pekade på tigern.

"Auw". Det är så tigrar låter vet ni!

Tänkte att jag måste fota den där underbara ungen där han satt så nöjd i fåtöljen.


Men de där söta fötterna, de ska med på bild. "Sitt stilla" uppmanade jag honom. Men det kunde jag glömma, för då vevade han mer än någonsin med benen..

W hjärtar mormor

Idag hämtade mamma lille W på förskolan för första gången. Han hade tydligen precis blivit ledsen då han blev knuffad av ett annat barn för att han vägrat flytta sig ur ruschkanan. Han var alltså ledsen, och när mamma kom dit satt han i favoritfrökens famn och sträckte ut armarna efter sin mormor och gav henne en kram.

Det känns så himla fint och tryggt att veta att någon annan än mig duger. Att någon annan än mig och pappa G kan få lille W att känna sig trygg.

Fint som sagt. Himla fint!

Sen spanade de in myror tillsammans, eller försökte leta fram bollarna som envisades med att parkera sig mitt under mammas bil.

Så söta att jag dog en smula där de ålade runt på backen tillsammans!

"Wa-wa"

Betyder Ronja. Frågor på det?

Mvh
Megastolt_mamma_88

Det är humor det

Lille Ws favoriter på filmfronten är just nu Astrid Lindgrens Emil och Lotta. Tidigare var det nyaste Nalle Puh filmen som var favoriten.

I alla fall. Lotta är så himmelens rolig. Jag kommer ihåg hur jag själv tog efter hennes påhitt när jag var liten. Som att stampa med fötterna och skrika när jag var sur och gick upp för trappen eller vägrade öppna munnen hos tandläkaren.

Varje gång vi kommer till scenen där hon är hos mormor och morfar och tittar på när en farbror häller ut kodynga på gödselstacken så håller jag på att skratta ihjäl mig! "Bajs!" och sen "Fy farao!" hahahahahah jag dör!

Den där humorn kanske också har fått sig en släng av jagharblivitmamma-sjuka..!?

Plugga

Det här med att jag nu läser min sista termin innan jag är färdig lärare känns ju lite både och.

Å ena sidan. Jag är snart klar! Fattar ni, snart är de där 3,5 års studierna klara. Snart får jag jobba på riktigt och som jag längtar efter det.

Å andra sidan. Läskigt. Ska jag fixa det jobbet på egen hand. Inte bara vara en liten extra personal då och då.

Men det är så spännande! Har dock kommit så långt ifrån all teori och alla fina begrepp under min långa "ledighet". Hjärnan får arbeta på högvarv för att hänga med.

Sen att åtskilliga lärare och min seminarieledare flera gånger påpekar att "Det här är en kurs på avancerad nivå, det betyder att vi kräver mycket av er studenter. Har man fått ett godkänt har man presterat mycket bra och kommit väldigt långt." det gör en ju inte alls nervös liksom. Och så det där examensarbetet vi ska skriva. Uj, uj!

Fääääst!

Igår var vi ut på krogen. Det var första gången på över två år. Jag var både lite nervös, hur gör man nu igen? Samtidigt som så taggad att jag nästan inte kunde sitta still på bussen på väg in till förfesten. Vi var tre par som träffades. Drack alkohol, åt pizza, åt chips, åt popcorn, pratade och skrattade. Underbart! Sen ner till stan för att ruska rumpan lite och jädrar i lådan va kul det var!

Klockan 2 låg vi nerbäddade i sängen. Aströtta och längtade efter lillen som var hos mormor och morfar.

Det är inte riktigt som förr, tror jag börjar bli gammal.. :)

Att känna sig lite "wild and crazy" får en helt annan innebörd när en fått barn..

.. till exempel så har det väl ändå aldrig känts galet spännande att åka buss förut!? Men idag fick lille W åka buss för första gången i sitt liv.

Jag tyckte det var jättespännande, och likaså lille W. Pirr i magen och helt exalterad över det lilla äventyret vi skulle ut på.

Jodå, saker får en helt annan innebörd. Så är det!