lördag 24 november 2012

Ett icke önskvärt scenario..

I veckan var vi och storhandlade. Jag, G och lille W, alla tillsammans. Vi hade väl hunnit igenom ungefär halva butiken med ett mycket medgörligt barn ända tills vi är just där på mitten.

Då möter vi min nya blivande chef.

Vi hälsar, jag presenterar chefen och G för varandra. Så vänder hen sig till lille W, säger "Hej" och vinkar lite åt honom varpå han säger "Nej, nej!!" på sitt allra suraste sätt och blänger med sitt allra bästa "evil eye". Jag blir nervös och säger något om att "Han är lite blyg." Fast egentligen är han ju inte alls särskilt blyg, ibland vill han liksom bara inte att folk ska prata med honom. Särskilt då han är trött eller hungrig, vilket han ju var just vid det här tillfället.

Vi går vidare och lille W vill plötsligt inte alls sitta i vagnen längre, inte i famnen heller. Nej för nu hade han ledsnat ur och skulle röja runt bland hyllorna. Jag handlar vidare medan pappan får jobba hårt på att springa efter skrattande barn. Och var gång han tar honom i handen för att försöka få honom att sluta springa så har ongen tydligen kommit på ett väldigt bra "move". Nämligen försöka slita sig loss samtidigt som han ropar "Aj, aj!" så högt han bara kan.

Nej, nej. Folk vänder sig inte alls om. Och nej, det blir inte alls pinsamt. Känslan då man nästan känner att man behöver ropa "Nej jag skadar INTE mitt barn!"

Och så den där tanken. Undrar hur mycket min chef sett nu. Undrar vad hen tänker. "Är det sådär det ser ut hemma med ett barn, hur ska det då gå med en hel grupp barn på förskolan!?" Och varför sa jag att han är blyg? Varför ville jag ursäkta honom när han ju egentligen bara är som han är när han är hungrig och trött? Varför sa jag inte bara att han var just trött istället?

Åh, hujeda mig..

3 kommentarer:

  1. Äh, din chef förstår säkert! Men jag fattar vad du menar, det är jobbigt när en känner sig granskad under de där lite mindre roliga stunderna av föräldraskapet.

    SvaraRadera
  2. Haha, men du =) Sådär gör mina ungar med. Skriker aj. haha men folk kollar och jag låter dem ;)

    SvaraRadera
  3. Jag tror inte du behöver oroa dig för det där alls. Alla vet ju att barn har sina små stunder där ingetting blir som man vill. That´s life!

    SvaraRadera

Lämna gärna ett avtryck här!